crevil

Just idag är det inte någon bra dag...
Det kände jag redan i morse innan jag öppnade ögonen att det här vill inte jag vakna till.
Jag känner mig inlåst i min egen kropp och mitt medvetande är vaket och jag brinner av en iver att
göra en massa saker, fixa och dona. Göra dom där vardagliga sakerna men ingentig fungerar.

Min kropp känns så tung och trött.
Det känns som att jag är 100 år och jag blir så ledsen för jag blir trött på att det ska vara så här.
Jag är trött på att inte veta vad det är jag ska vakna till när jag går och lägger mig på kvällen, jag vet inte
om jag kommer att orka kliva upp men jag vet att jag måste och jag vill ju verkligen göra det, men
när jag inte kan bestämma om min kropp ska vara lika vaken som jag, då är det svårt...

Det är svårt för andra att förstå och jag väljer att "isolera" mig från omvärlden, vill inte visa mig, synas,
jag svarar inte i telefonen för det känns som skit alltihop!
"Folk" börjar undra om jag är sur...
Det gör att jag känner mig så ensam och jag blir ledsen, jag mår sämre och jag vet att jag inte kan förändra
det här själv... Jag kan bara vänta.
Det kommer ju att bli bra en dag, det vet jag och det är det som får mig att "orka att inte orka".

Men jag försöker, jag tänker att hur det än är så måste jag vara en bra mamma i allt det här.
Jag vill vara en bra mamma! Och det är jag, på mitt sätt.
Mina barn vet om hela situationen och jag skulle så gärna vilja ge dom det bästa jag kan för att
visa min uppskattning över deras förståelse. För dom förstår... Dom vet.

Sen måste jag själv förstå att jag måste strunta i om mina grannar eller andra som passerar min gård
tycker att jag borde klippa gräset eller räfsa löv. -Jag kan inte göra det!!!
Det gör mig frustrerad, men jag måste strunta i det.

Tyck och tänk vad fan ni vill!

Jag blir så bitter, för det här är inte jag.
jag gnäller inte, jag vill bara skrika ut min jävla frustration för jag känner att jag är på väg att
explodera som en stor.. Ja något stort ialla fall.

Dr House är trevlig jämnfört med vad jag är just nu..

Jag är en ensam mamma med en massa saker som jag vet att jag måste göra, men jag orkar inte.
Jag kan inte bara... Inte en dag som den här.
Sova kan jag, och jag sover.
När jag inte sover så tänker jag. Ibland funderar jag alldelens för mycket, men jag kan inte slå av
hjärnan och det önskar jag att jag kunde.


Jävla skit!!!