...för egentligen så har jag inget vettigt att skriva om.

Det var ett tag sen jag skrev för det har varit lite upp och ner i min snurriga värld.
Men nu hoppas vi på bättre tider!

Det har inte hänt så mycket, det har stått stilla känns det som.
Jag har varit hemma i 2 veckor och inte gjort ett vettigt handtag. Det tog liksom slut energi...

Nu är jag tillbaka på jobbet och våra orubbliga rutiner och det känns nog rätt ok...
Bättre än att sitta hemma och glo i väggen i alla fall.
Det är märkligt hur man en dag bara kan vakna och känna det som att kroppen är helt tömd på all glädje, ork, och lust.
Som att det bara är kroppen som är kvar som ett tomt skal utan några som helst känslor innuti.
En skalad banan och bananen var uppäten! :) En skojig jämnförelse utan allvarlig innebörd.

Men nu tar jag nya tag!!!

Jag är otroligt tacksam mot min familj som har haft förståelse och låtit mig ta saker i min egen takt.
Jag är även tacksam mot mina vänner, ni som har lyssnat och bara funnits där.
Tack för att ni finns!! Jag älskar er allihop!

Puss!

Jag sitter här och väntar med stora fjärilar i magen på att Mikaela och Annlouis ska komma.
Dom har lämnat Stockolm i morse med bil och släp och kommer nu äntligen hem med flyttlasset.
Och det pirrar friskt i magen vill jag lova! Fick precis ett sms av Annlo där det stod att dom var i Piteå!!
Dom är snart här!!!
Den har dagen har jag väntat på, dröm om och längtat efter... Och nu i kväll äntligen kommer min Mikaela hem för alltid!

Jag känner mig helt hysteriskt glad, så glad att jag nästan är i chock och inte förstår vad som händer, för om man tittar på mig så ser jag precis lika vanlig ut som alltid. Men inom mig skulle jag nog vilja dra en liten glädjedans och hoppa runt, kanske rent av joddla en truddelutt!

Så här sitter jag jag och väntar med mina jätte fjärilar i magen på att hon ska komma...
Och snart är hon här.

xxx