Ömma känslor...

I bland känner man när allt bara når ett stopp.
Så skönt det hade varit att få kura ihop sig till en boll och blunda
så där hårt så det flimmrar i ögonen.
Om jag blundar riktigt hårt, om jag önskar allt jag kan,
då kanske det försvinner....

Och när det sen är borta, då är jag stolt att jag bar det hela vägen
utan att fly....




Kommentarer
Postat av: Livan

Nämen?

2010-09-14 @ 12:26:24
URL: http://liivligt.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0